karinlindkvist

Marit Bergman, you make lovely music to my ear. "Then I felt how small we are" "make me feel like I belong" "...matters to someone"

Åh, jag drömde en fantastisk dröm om en stor föreläsningssal (Nationalekonomi!). Alla var där. Vi hade planerat ett jippo. Föreläsaren bad oss att vara tysta. Någon räckte upp handen och sa Men fröken, vem är egentligen den där gröna som står där uppe. Ljus på den gröna längst upp. Rädsla. Han började röra sig på rangliga ben. En turtle! Tumult utbröt och alla sprang omkring. Han jagade mig och jag fylldes av en sån där skräckblandad förtjusning. Det var roligt. Turtlen var bara Micke som klätt ut sig. Vi skrattade och alla tog på sig sina turtlescarfs i olika färger. Det var tider må ni tro. Sen gick jag ut på gården och trollade, böjde silverbestick och stekte ägg i en kastrull utan platta under. På ren vilja!
Hela drömmen fick mig att tänka på hur underbart det är med människor, med lekkamrater. Inga intriger. Bara kärlek. Alla är med! Åh, jag älskar er underbara män och kvinnor, barn o.s.v. Vi gör helheten. Hoppas jag får va i en sån där gemenskap när jag dör i nån slags himmel, nära nån slags trygg Gud. Det är vi som är. Våran kraft tillsammans. Som när de spelar fotboll på slutet i Lukas Moodysons film.

Solen skiner idag. För fullt.

Okej. Vi säger så här. Hur långt är du beredd att gå. Den enda som kan förloras är stoltheten, äran och självförtroendet. Om du bara behåller din självkänsla. Se det som ett experiment. Spela spelet. Spela någon annans regler. Ta all skit och se hur länge du orkar. Kanske upptäcka något nytt. Kärnan finns där stark, fast och klar. Den är orubblig. Tänk inte på din önskan om här och nu. Låt oss säga, om ett halvår är du 26 år, till sdu är trettio i alla fall kan du leka. Vad som är nu är inte vad som är då. Sök inte livslång kärlek nu. Klara dig själv. Bli äldre. Sluta denna pjäs och gå in i en ny. En del av ditt liv som ställer din styrka på spets.

Okej. Jag spelar dina regler. Inte för att vinna. Det har jag redan gjort.

Våldtäkt är våld mot offrets sexualitet. Men vad räknas egentligen till våldtäkt? Båda måste säga ja till den sexuella akten för att den inte ska räknas till kategorin våld mot sexualitet. Men om de hörbara orden är ja och kroppens vilja är nej. Kan man då anklaga någon? Jag säger inte att det är kvinnans ansvar att ge ett ärligt ja eller ett ärligt nej. Men ett problem är att många kvinnor har sex för att de vill få kärlek, inte för att deras sexualitet ropar efter erotisk extas. Jag har gjort det och tyckt att det varit helt okej. Lite får man ju bjuda på när man älskar någon. Men i vilket tillstånd hamnar då min sexualitet, min längtan, min orgasm? Det som annars skulle förknippas med sex, förknippas nu med snällhet, givande. Det enda tagandet är den kärlek jag får för att jag ställer upp. Som om det skulle va kärlek. Jag säger inte att detta är våldtäkt. Eller det kanske det är; våld mot min kropps sexualitet? (Kan man skilja det åt sådär bara?) Om den är offret så är jag förövaren. Och partnern då, som trodde att jag ville. Eller att jag i alla fall inte hade något emot det. En gång sa han att man måste inte ha sex för sin egen skull varje gång. Att han ibland hade det för min skull. Vart tog kärleken vägen? Giv mig kärlek all annan tid på dygnet så jag kan koncentrera mig på min kropps sexualitet när vi har sex! Eller.....Jag vet inte....Jag fattar inte.....Sexualitet.....Erotik.....Åtrå.....Utnyttjande. Sexuellt utnyttjande!

En vän viskade i mitt öra bara ord som jag kunde höra. Det kommer inte att bli några nya stories för dig och mig. I vårt samhälle finns inga nya. Men kanske blir vår dröm en ny story om några hundra år för de som lever då. Vår dröm är inte för oss. Samhället kan vi inte förändra. Men vi kan förändra människan.
Jag kommer inte se hur världen blir jämställd för alla. Jag kommer inte se Afrikas alla barn skratta och sjunga, friska och mätta. Kommer inte se kärleken i sin fulla prakt. Men min dröm om en kärleksfull miljövänlig rättvis sund värld kan bli sann för någon annan. Hoppet kom åter till liv i min egoistiska mörka själ!

Löv som i höst. Löv som i kärlek. Mitt hjärtas smärta. Nattsvarta nattsvärta. Stjärnorna blinkar och du är här. DU. Du som dricker mitt te ur min mugg, som talar om frihet, respekt och ansvar. Varför kom du hit? Varje dag som går, varje minut, tycker jag mindre och mindre om dig. Jag sörjer över mit stora svullna hjärta som fann dig och som åtrådde dig. Åtrodde på dig. Du var stor och mäktig, fylld av kunskap och insikter. En mästare som var mer vis än jag. Som kunde leda mig in på en ny väg. Förledd sitter jag nu här medan du surplar och jag tycker inte alls att du är stor. Du är liten och törstande. Vill du krypa in i min famn och dia mitt bröst, samtidigt som du revolterar? Kom då. Låt mig smeka din kind. Vyssa dig till sömns. När du sover kan jag se på dig och jag ömmar. Som alltid. Så många gånger förr. Din snälla beröring kan inte ersätta dina slag. Du kommer lämna mig när du känner dig fången. Jag tar vad jag givs. Men slagen mäktar ingen. Svag svag. När du sover är jag stark. Som Maria, den heliga Guds moder.

Stjärnorna lyser och du ber mig kontrollera min svartsjuka när du ligger brevid Törnrosa och myser i hennes hår. Du ber mig om friheten att känna, att älska. Du får. Du får. Fast din bön er mer ett ultimatum. Vill du ha en del av mig, får du finna dig i resten. Jag gör det. Gör. Vad ingår egentligen i den där delen som tillkommer mig, vad? Kärlek är uteslutet. Eller kanske om ett halvår.

Jag vill älska. ÄLSKA. Vem gör det nuförtiden. Det är passé. Tillhör romantiken. 2000-talet är "den fria sexualiteten". Mäktar inte med. Nu sover vi min vän och du är varm av mitt te. Jag ska behärska min svartsjuka bara för denna enda stund då du håller mig tätt, för denna stund din andes dräkt klär mitt huvud i rosa skimmer.